Årets utställningar

Et in Arcadia stabat mater.
Et in Arcadia stabat mater.

Utställningar 2018 

Samlingsutställningen HELIGHETENS BILDER i Konstfacks regi. Den visades i kyrkomiljöer i Nyköping samt på Olle Nymans ateljéer och konstnärshem, Saltsjö-Duvnäs.

Vilka berättelser har rätt att ta plats i det offentliga rummet? I vår tradition – och i många andra – är det mannens persona, skildringar och konst som har fått stå för det allmängiltigt mänskliga. Att kvinnors uttryck uppfattas som personliga snarare än universella säger mer om uppfattningarna än om berättelserna i sig. Efter en av våra föreläsningar om Jan Håfströms konstnärskap retade det mig att hans pojkdrömsfantasier skulle vara mer allmängiltiga än kvinnors upplevelser av moderskap. Freuds oidipala triangel beskriver hur individen genom att tillskansa sig språket, skiljs från symbiosen med den arkaiska modern och blir medveten om sin egen autonomi. I denna triangel är modern reducerad till ordlös biologi. Vi kommer dock bara i kontakt med den arkaiska modern genom en specifik moder, utan henne finns vi inte som människor av kött och blod. Vad är mer allmängiltigt än liv och därigenom oundviklig död?

Efter samma föreläsning fick jag det medeltida Anna-själv-tredjemotivet på hjärnan. Motivet, som ofta förekommer i altarskåp, men som också Leonardo da Vinci har tolkat, består av S:ta Anna, Jungfru Maria och Jesus. I sin hand håller han inte sällan ett äpple, en symbol för syndernas förlåtelse. Men äpplet symboliserar även Evas olydnad, arvsynden och därmed 

separationen. Det är Jungfru Marias dubbla roller – moder och barn – som intresserar mig. När vi under kursen talat om individens tillblivelse har jag märkt att jag personligen inte identifierat mig med barnet, utan med modern. I realiteten kan kvinnan uppleva symbiosen mer än en gång – första gången som foster och nyfödd, sedan om hon själv blir moder. Men hon är då även den autonoma varelse som föddes när hennes första symbios bröts. 

I sin essä Stabat Mater beskriver Julia Kristeva mycket påtagligt denna moderskapets dubbelbottnade natur genom at ha två parallella, typografiskt skilda texter bredvid varandra. Den ena är hennes logiska resonemang kring ämnet om nödvändigheten med Maria i kyrkotraditionen och den andra är hennes personliga, ambivalenta upplevelse av det faktiska moderskapet. Det är det potentiella moderskapet som enligt Kristeva gör kvinnan till offer för biologin. Språket är en symbol för ”den gode fadern” och när barnet tillskansar sig språket – säger ”mamma” för första gången – inser det att modern är separerad. Kvinnan hamnar mellan biologin och språket. Är detta ursprunget till moderskapets ambivalens och är det kreativa skapandet en längtan tillbaka till symbiosen?

Textfragmenten är hämtade från psalm 482.
Material: Carraramarmor, bladguld och färg. 

”Vad är heligt? Vad är andligt? Hur kan vi gestalta och förmedla känslan av helighet i bild och konst? Hur förhåller sig samtidskonsten till de ”eviga frågorna” om helighet, Gud, liv och död? Hur förhåller sig det sekulariserade samhället till det heliga och det andliga? Vilka är de politiska implikationerna? 

Det här är några av frågorna som har aktualiserats i den fristående kursen Helighetens bilder på Konstfack i Stockholm under läsåret 2017–2018 med föreläsningar, seminarier, workshops och gestaltande, praktiskt arbete.”
/Kursansvarig Professor Tom Sandqvist.

 

Flygande bäckasiner utställd på The Alphabet Museum, Snape-Maltings, UK.

Flygande bäckasiner – Sveriges officiella pangram.